Ohanterbara lilla jag

// My everyday

Vet inte om det är jag som har dåligt att hantera vänner eller om mina vänner har svårt att hantera mig. En jäkla kombo tror jag egentligen. För att vissa skriver till mig och säger hur jag förändrats och andra jag varit jätte nära med hälsar helst inte om inte jag gör det först. Jag är helt enkelt för mycket för vissa och det känns sjukt komiskt. Att när jag växer som person, blir mer och mer mig så reagerar folk som om jag är en helt ny människa och snackar om ”gud vad hon har förändrats”. U can be damn sure I have!! Fatta vad tråkigt att inte förändras eller utvecklas?? Mardröm att vara samma person hela livet.

När jag var mindre hade jag mitt tjejgäng varav två under tiden i typ 7an började ta sig ur vår grupp. Shit minns hur provocerande det var för oss andra, herre gud vad osäkra vi var. Såhär i efterhand fattar jag ju verkligen varför det blev som det blev. Dom ville vidare, utvecklas och hade vuxit i sig själva medans vi andra inte hade det och det var vi bara oss själva att skylla på. Då var vi dock 13 eller något, känns som om den tiden är förbi waaay back men tankesättet sitter ju kvar hos vissa ändå fyra år senare, tragiskt nog.

Hett tips, om någon av era kompisar börjar klä sig annorlunda, göra något nytt eller umgås med nya människor, uppmuntra det!! Sluta begränsa varandra, man vill sällan vara med någon som begränsar en. Hejja er som vågar göra något nytt, sånt är otroligt kul. Sålänge du trivs med dig själv och dina val, go 4 it.

Jag söker mig till exempel gärna till nya personer hela tiden. Den där tjejen som på fester gärna springer ifrån sina kompisar för att prata med nytt folk, det är ju bland det roligaste som finns. Gillar heller inte det här med att vara fast i ett kompisgäng som man aalltid måste umgås med, det är inte min grej. Jag letar hela tiden efter saker och människor som utmanar mig lite, ger mig nya synvinklar på saker och som är bara allmänt fett sköna människor.

Sophia & Josefine <3

Jag vill i alla fall tro på det här:

”Jag har alltid trott att när du sa att du inte kunde hantera dig, så var det på grund av att jag var för mycket. Men det kanske bara var du som var för lite – Olivia Hageus (inlägget här)

 Well, det finns ju folk som tycker jag är för mycket och det här är till er; det är ni som är för lite för att hantera det helt enkelt. Puss, stå upp för er själva, alltid.

Om än omedvetet ibland så kommer alltid att prioritera människorna som ger mig energi och som jag kan dela med mig av min till. Resten behöver man bara inte lägga ner sin själ på. Men jag älskar mina vänner, they’re everythanggg på riktigt och även alla nya relationer som skapas. Så mycket kärlek!

Follow
Vänigen respektera...
- Min blogg är inget chattforum, inga "allt bra" tack.
- Kommentarer som inte rör min blogg undanbedes.
- Min mejl är kontakt@hannavic.se
- Vänligen inga svarskommentarer, jag anser det vara respektlöst om jag själv inte bett om sådant svar.

*kommentarer som inte följer ovanskrivet raderas

Kommentera